Reason 6
Det var en sen sommarkväll år 2009. Cikadorna sjöng och den massiva propellerfabriken surrade stilla, med knappt märkbar belastning. Plötsligt bromsade en skåpbil till utanför fabrikslokalerna. Två typer i orange overaller, märkta med DAW på ryggen, smög sig in. Plötsligt hörde ett dovt muller över hela fabriksområdet. Koncept man trodde varit huggna i sten fick en ordentlig nytändning – tilläggsprogrammet Record lanserades med pompa, ståt och rockig reklamfilm.
I och med Record fick programkombinationen bland annat SSL-mixer, flerkanals ljudinspelning och en förbluffande bra timestretch. I och med nya Reason 6 är prövotiden slut, projektet godkänt och funktionerna permanent inbyggda. Sedan version 4 har nu Reason tagit några hastiga skutt från “kraftfullt syntrack med sequencer” till att bli en komplett studioprogramvara.
Den största nyheten är att Reason och Record nu har blivit ett – produktnamnet Record faller bort och blir som en parentes i programmets utveckling. Övriga nyheter är att ljudspåren nu kan pitchas om, menyer har städats upp, och tre helt nya effektenheter har tillkommit. För enkelhetens skull kallar vi fortsättningsvis Reason 6 för R6.
Pulveriser Demolition
Formgiven som en rysk stridsvagn från -43 skrämmer stålkonstruktionen Pulveriser verkligen slag på det vanligen så städade Reason-racket. Vad är nu detta. En dist? Ett tremolo? En CV-processor? En mastringsenhet? Tja, den är lite av vad man vill ha den till. Jag har i projektmappen händelsevis en Abba-inspirerad liten pärla som jag genast måste pulverisera. På med lagomt mycket “Basic Pulverisation” på hela mixen och det känns som om jag sitter på Polar och året är 1981. Soundet! Övriga program i enheten visar på en genuin samling möjligheter att filterhousa eller bara finmastra. Här har vi alltså en mastringsenhet av diger kvalitet. Den kan göra sådant som varit svårt förut, som t ex att lyfta fram basen och trummorna utan att mosa en mjuk pad i bakgrunden. Applicerad på individuella instrument eller spår kan den även där göra allt från att tillföra en dos bandkomprimering till att dista sönder något på ett högst icke-digitalt och våldsamt vis. Plötsligt drabbas jag av ett oemotståndligt sug att testa att mastra om gamla grejer med den här rackarn.
The Echo
Till Reasons redan mycket digra uppsättning effektenheter kommer den vackert Roland Space Echo-influerade The Echo, placerad tjusigt på en rackhylla. Lite repig och dammig som sig bör, med klar vintagekänsla hela vägen. Vad vi har här är alltså en simulering av ett bandeko, delayeffektens fader och frälsare. The Echo och även originalen den hämtat sin inspiration från mår nästan allra bäst när de får ljuda på sitt maxvärde så att insignalen drunknat helt, så man verkligen hör hur dessa ekon lever om och levererar karaktär. Balansen mellan vintage- och analogkänsla och moderna funktioner som programmerbarhet, olika trigg- och stereomöjligheter känns gediget genomtänkt. Härlig tillökning till racket det här, med ett gränssnitt som verkligen är ögongodis för alla oss som någon gång lekt med originalen. The Echo är den enhet bland nyheterna som jag personligen verkligen tar till mitt hjärta, likt Subtractor är den snabbskruvad och lättfattlig och precis “rätt” för att man snabbt kan hitta lekfulla och spännande klanger.
Alligator Filter Gate
När jag först skummade igenom informationen om nyheterna i R6 trodde jag att Alligator skulle bete sig som ett alternativt polyfoniskt arpeggio, och likt RPG-8-modulen jobba som en CV/Gate-styrd processor som reagerar på inkommande notdata. Det kan den på sätt och vis göra, men här talar vi om en ny världsordning. Om man gillar att vända på racket och patcha loss, så kan Alligator vara både en effektenhet för ljud och en sorts analog sequencer. Därmed blir den en släkting till bland annat ReDrum, Matrix, Malström (som kan användas som komplext externt filter) och Thor. Där dessa kan trolla på alla möjliga vis, kommer krokodilen in och hugger till med att kunna trolla på sätt man inte riktigt tänkte på innan. Alligator är som en komplett workstation för allt från subtila temposynkade LFO-effekter till totalt, om än kontrollerat, kaos. I sin enklaste form gör den snygga delay- och phasereffekter på sitt överliggande instrument eller audiospår – ljudutgångarna från det man vill processa skickas då in och ut från Alligator. Det vore väl ingen krokodil om den inte kunde hacka sönder en padda (pad). Mer på djupet så erbjuder den sju olika CV-ingångar och fyra CV-utgångar samt stereo in & ut alternativt separata stereoutgångar för högpass, bandpass och lågpassfiltreringen. Det tar sedan ett tag att bli klok på framsidans myriad av knappar och rattar. Frontpanelen är indelad i sektioner för pattern, gate, filter, amplitudenvelop, lfo, filterenvelop, delay och phaser. Allt processande flödar sedan i den ordningen, såvida man inte bryter om den på baksidan. Rent logiskt påminner upplägget om en subtraktiv synt, vilket underlättar för att man direkt kan börja experimentera utan större förvirring. Det roliga är att Alligator i princip fungerar som en avancerad syntdel till vad man nu väljer att processa med den, dessutom helt modulärt eftersom den ju är en fristående enhet. Möjligheterna blir enorma. Remixsugna kan skicka in hela mixen eller valfria delar av den och låta krokodilen trolla. Syntnörden skickar in ett par oscillatorer och får ut en helt komplett filtersektion deluxe med extra allt. Sequencerdelen (pattern) styr tre individuella gate-enheter som kan triggas på olika vis. Även med individuella note on/off om så önskas. Enheten är helt programmerbar och kommer även med en uppsättning fabriksinställningar. Dessa är bra att utgå ifrån, för det tar lång tid att klura ut vad man kan applicera för ljudlandskapsgalenskaper med Alligator. Ett nytt husdjur att växa med!
Transponering och trix med audiospår
Nytt i R6 är också att det vanliga sequencerverktyget för att transponera spår också kan påverka audiospår. Det låter OK någon halvton ner / upp om sång, sedan blir det kalleanka, annat kan man pitcha mer än så. Grejen med detta är att tempot håller sig konstant, allt sker i realtid. Förändringarna är som sig bör ickedestruktiva. Audiospåren kan även direkt i sequencern fadeas in eller ut, förstärkas, transponeras, normaliseras, reverseras eller exporteras som samplingar – för att enkelt kunna plockas upp av valfri sampler och för vidare redigering. Ljudredigeraren är fortsatt ganska enkel, men de flesta tricks man kan tänkas vilja göra kan ju sedan skojas till med NN19 eller NNXT. Filerna lämnar inte miljön såvida man inte vill, de hamnar under arbetets gång i temporära mappar inne i programmet.
Med rackare från Record
För de som enbart kört Reason tidigare och aldrig hann prova Record, så finns det mer godis i rackskåpet. Här återfinns en gitarrförstärkare från Line 6, liksom en dito basförstärkare – bägge med lite sköna förstärkar- och kabinettmoduleringar. Röstprocessorn Neptune är finfin, med sin pitchkorrigering och Digitech Vocalist-aktiga vocoder – superkul enhet detta. Så hittas även den lilla ID8, en liten smör & bröd-modul med bra “standardljud”, utan att för den sakens skull låta GM. Vidare hittas förstås den enorma SSL-mixern, som gärna trivs på egen separat skärm när projekten börjar växa. I annat fall växlas smidigt mellan de tre huvudytorna (SSL, rack och sequencer) med funktionstangenterna F5 till F7. Nytt för Reason är också att sequencerfönstret direkt från start kan dras ut till önskad storlek i stället för att som tidigare behöva kopplas bort från racket för att göra detta. Racket är för övrigt nu också byggbart i horisontellt led, vilket gör att man kan sortera enheter precis som man vill. Genom att dra i rackets trägavlar flyttar man sig lätt från rackskåp till rackskåp. Har man väldigt mycket skärmyta kan man i stället för att använda “gardiner” mellan de tre avdelningarna i fönstret koppla isär dem till separata fönster om så önskas. När det ska till att spelas in kan man ta upp en stor separat, flytande ruta för ingångsnivån för att se denna tydligt. När inspelningen är klar kan tempot justeras – ja, det låter galet, men så transparent är programmets timestretch. Sångspår hänger med och låter naturliga även vid enorma tempoändringar. För remixjobb är detta rena drömmen. Propellerhead besitter stor humor som bestämmer tempospannet till 0-999 BPM, men utrymmet för trick och lattjolajbanexperiment med detta är rikligt.
Helhetsintrycket
Mycket bra, mycket bra, mycket bra. Reason har vuxit och mognat, det känns enormt kraftfullt nu och rullar med fin väghållning utan kraschanden. Testet gjordes på en Mac Mini med OS X 10.6.8, 8 Gb ram och 2.4 Ghz Intel Core 2 Duo, med Alesis MultiMix 12 (firewire) som ljudkort. Stora, kompletta projekt jobbar ofta kring 20-25% av processorkraften. Det är en vanesak att köra med 14:2-mixern för undertecknad, så jag väljer ofta den som startpunkt för nya projekt, patchar syntarna dit så känns allt bekant. Lite fånigt att göra så kanske, men det känns bra att Reasonkänslan inte är helt förbi om man är inkörd på programmet. Nästa steg blir att helt köra på SSLen, med sina kompletta kanalstrippar, dynamikprocessorer, sendar och svepbara EQ. De saker man renderar från Reason nu behöver inte mycket efterbehandling, programmet har alla mastringsfunktioner man kan önska sig och mer därtill. Det handlar mest om att haja hur hela studion funkar. För nu är Reason en sådan. Det kan inte bli annat än hatten av och full pott.